Alice!
Nu har jag äntligen fått tid att skriva lite om Alice och hennes nedkomst. Det känns så bra att hon äntligen ville komma och allt känns bara så bra, helt underbart!!
Det började på natten mellan onsdag och torsdag förra veckan. Var uppe på toa vid kl 24.00 och kände att jag hade en konstig känsla i magen. Gick och la mig igen och försökte sova och hitta en bekväm ställning. Halv sov till kl 01.00 ungefär då jag var tvungen att gå på toa igen men den här gången kunde jag inte somna om efter jag varit där. Låg och vred på mig ett tag sen gick jag upp och skulle ha igång datorn och värktimer.se men självklart så funkade inte nätet. Andreas vaknade och försökte oxå få igång det men icke. Så det var bara att ta fram mobilen och klocka värkarna med den. Vid 02.30 stod jag inte ut längre och ringde till förlossningen. Pratade med en trevlig barnmorska men hon tyckte inte att vi skulle åka in för det var nog ingen fara för hon tyckte att jag klarade av samtalet alldeles för bra och att värkarna inte kom så ofta. kl 03.00 så ringde vi igen och sa att nu kommer vi in för det funkar inte och vi var välkommna.
Kom in till förlossningen vid 03.30 där vi fick ett rum med badkar eftersom jag hade önskat det, de vägde mig och kollade bldtrycket. Värkarna kom hela tiden med bara några minuters mellanrum. Fick hoppa i badet och det var skönt att sitta där men eftersom det var ett sittbadkar så kunde jag inte sträcka ut benen och det kändes som att det behövdes när värkarna kom, så jag satt där ca 1 timme. Gjorde så ont så att jag spydde...
Vid ca 07.30 så kom en läkare in och la ryggbedövningen, hade helst villat klarat mig utan den men eftersom jag inte kunde vila mellan värkarna var det bara att acceptera att jag skulle få en. Och vilken lättnad det var när den började funka! Nu kunde jag äntligen slappna av, fick sitta på en pilatesboll och hoppa. Fick även ståbord eller vad det heter och luta mig emot, mycket skönt.
Nu kunde jag hantera värkarna när dom kom, visst kändes de men de gjorde inte ont på samma sätt längre. Satt och pratade med Andreas och barnmorskan Elin som var student och var helt underbar. Hon var med mig hela tiden, slutade till och med att hon jobbade över för hon ville vara med på hela förlossningen.
Satt där och hoppade på bollen och ibland var jag uppe och gick lite. Vid 12.30 tiden började vi pröva lite vilken ställning jag skulle föda i, prövade att ligga på sidan med ena benet upp men hade önskat att få stå på knäna att föda. Barnmorskorna började prata och tyckte att jag skulle pröva att ställa mig på knä och luta mig mot ryggstödet på sängen. Vid kl 13.00 började de riktiga krystvärkarna och helvete vad ont de gjorde!!! Fick även lustgas, tyckte inte att det hjälpte mot det onda utan att det var något annat att koncentrera sig på. Kämpade på där i ca 50 min och 13.48 kom våran älskade Alice!! Lyckan var total då jag fick sätta mig ner och där låg hon och skrek, så underbart! Fattar inte att smärtan bara var borta helt plötsligt. Hon var verkligen helt perfekt!
Sen var det bara att lägga sig ner på rygg igen och försöka få ut moderkakan som är en helt annan sak. Den satt ju självklart fast! Det var bara det jag har funderat över när det gäller förlossningen så jag blev lite orolig. De håll på där och grejade men den ville inte ut så in kommer en förlossningsläkare och flera barnmorskor som gjorde allt de kunde, klämde på magen som gjorde fruktansvärt ont och inte tala om vad de gjorde det nere! De började prata om operation och jag var helt borta, låg och andades in lustgasen och blev mer och mer panikslagen inför en operation. Förlorade jätte mycket blod så jag fick blodtrycksfall så det var ganska så illa där ett tag men tillslut så kom moderkakan ut, lättnad!!
Lilla Alice var hos Andreas hela tiden så det kändes jätte skönt att hon var trygg. Så vid 15.00 så var allt så normalt som möjligt förut att jag var nästan helt tömd på blod. Så in med lite nytt bold i kroppen för att jag skulle komma igång igen och sen fick jag äntligen ha Alice hos mig, vilken känsla att se sitt barn och pilla på henne!!
Fick en lite fika och de behövdes verkligen! Vid 19 tiden blev vi uppkörda till BB och inlaggda på ett rum, Andreas åkte hem på kvällen. Både jag och Alice var helt slut så vi somnade skönt där på kvällen. Vi fick stanna kvar på BB i två dagar bara för att jag hade förlorat så mycket blod.
Nu är vi hemma och njuter av varandra och hon är så snäll och söt, sover i sin egna säng och säger till när hon vill ha mat. Allt funkar verkligen jätte bra med henne, hon tycker inte om att byta blöja dock, hihih.
Alice var 46 cm och vägde 2850 g och vi kan inte vara stoltare över våran dotter!!
Vi har fått massor av fina kläder och andra saker som snuttefiltar och jätte söta små tofflor :) Just ikväll så har Alice lite svårt att komma till ro, vet inte om det är magen som är lite jobbig på henne så nu ligger hon här på sitt fårskin och gnyr lite. Får se hur den här natten blir...
Första mötet :)
ca en timme gammal
Vår älskade dotter :)
Det började på natten mellan onsdag och torsdag förra veckan. Var uppe på toa vid kl 24.00 och kände att jag hade en konstig känsla i magen. Gick och la mig igen och försökte sova och hitta en bekväm ställning. Halv sov till kl 01.00 ungefär då jag var tvungen att gå på toa igen men den här gången kunde jag inte somna om efter jag varit där. Låg och vred på mig ett tag sen gick jag upp och skulle ha igång datorn och värktimer.se men självklart så funkade inte nätet. Andreas vaknade och försökte oxå få igång det men icke. Så det var bara att ta fram mobilen och klocka värkarna med den. Vid 02.30 stod jag inte ut längre och ringde till förlossningen. Pratade med en trevlig barnmorska men hon tyckte inte att vi skulle åka in för det var nog ingen fara för hon tyckte att jag klarade av samtalet alldeles för bra och att värkarna inte kom så ofta. kl 03.00 så ringde vi igen och sa att nu kommer vi in för det funkar inte och vi var välkommna.
Kom in till förlossningen vid 03.30 där vi fick ett rum med badkar eftersom jag hade önskat det, de vägde mig och kollade bldtrycket. Värkarna kom hela tiden med bara några minuters mellanrum. Fick hoppa i badet och det var skönt att sitta där men eftersom det var ett sittbadkar så kunde jag inte sträcka ut benen och det kändes som att det behövdes när värkarna kom, så jag satt där ca 1 timme. Gjorde så ont så att jag spydde...
Vid ca 07.30 så kom en läkare in och la ryggbedövningen, hade helst villat klarat mig utan den men eftersom jag inte kunde vila mellan värkarna var det bara att acceptera att jag skulle få en. Och vilken lättnad det var när den började funka! Nu kunde jag äntligen slappna av, fick sitta på en pilatesboll och hoppa. Fick även ståbord eller vad det heter och luta mig emot, mycket skönt.
Nu kunde jag hantera värkarna när dom kom, visst kändes de men de gjorde inte ont på samma sätt längre. Satt och pratade med Andreas och barnmorskan Elin som var student och var helt underbar. Hon var med mig hela tiden, slutade till och med att hon jobbade över för hon ville vara med på hela förlossningen.
Satt där och hoppade på bollen och ibland var jag uppe och gick lite. Vid 12.30 tiden började vi pröva lite vilken ställning jag skulle föda i, prövade att ligga på sidan med ena benet upp men hade önskat att få stå på knäna att föda. Barnmorskorna började prata och tyckte att jag skulle pröva att ställa mig på knä och luta mig mot ryggstödet på sängen. Vid kl 13.00 började de riktiga krystvärkarna och helvete vad ont de gjorde!!! Fick även lustgas, tyckte inte att det hjälpte mot det onda utan att det var något annat att koncentrera sig på. Kämpade på där i ca 50 min och 13.48 kom våran älskade Alice!! Lyckan var total då jag fick sätta mig ner och där låg hon och skrek, så underbart! Fattar inte att smärtan bara var borta helt plötsligt. Hon var verkligen helt perfekt!
Sen var det bara att lägga sig ner på rygg igen och försöka få ut moderkakan som är en helt annan sak. Den satt ju självklart fast! Det var bara det jag har funderat över när det gäller förlossningen så jag blev lite orolig. De håll på där och grejade men den ville inte ut så in kommer en förlossningsläkare och flera barnmorskor som gjorde allt de kunde, klämde på magen som gjorde fruktansvärt ont och inte tala om vad de gjorde det nere! De började prata om operation och jag var helt borta, låg och andades in lustgasen och blev mer och mer panikslagen inför en operation. Förlorade jätte mycket blod så jag fick blodtrycksfall så det var ganska så illa där ett tag men tillslut så kom moderkakan ut, lättnad!!
Lilla Alice var hos Andreas hela tiden så det kändes jätte skönt att hon var trygg. Så vid 15.00 så var allt så normalt som möjligt förut att jag var nästan helt tömd på blod. Så in med lite nytt bold i kroppen för att jag skulle komma igång igen och sen fick jag äntligen ha Alice hos mig, vilken känsla att se sitt barn och pilla på henne!!
Fick en lite fika och de behövdes verkligen! Vid 19 tiden blev vi uppkörda till BB och inlaggda på ett rum, Andreas åkte hem på kvällen. Både jag och Alice var helt slut så vi somnade skönt där på kvällen. Vi fick stanna kvar på BB i två dagar bara för att jag hade förlorat så mycket blod.
Nu är vi hemma och njuter av varandra och hon är så snäll och söt, sover i sin egna säng och säger till när hon vill ha mat. Allt funkar verkligen jätte bra med henne, hon tycker inte om att byta blöja dock, hihih.
Alice var 46 cm och vägde 2850 g och vi kan inte vara stoltare över våran dotter!!
Vi har fått massor av fina kläder och andra saker som snuttefiltar och jätte söta små tofflor :) Just ikväll så har Alice lite svårt att komma till ro, vet inte om det är magen som är lite jobbig på henne så nu ligger hon här på sitt fårskin och gnyr lite. Får se hur den här natten blir...
Första mötet :) ca en timme gammal Vår älskade dotter :)Kommentarer
Postat av: Lisa
Tack för att vi fick komma på fika idag. Hon var så jädrans söt, det har ni gjort bra :).
Kram Lisa
Trackback
